Under den korta tiden jag var borta hade Elliot fått feber och var super ynklig. Han skrek till varenda gång något lite rörde benet. Stackarn, tycker inte det alls var så farligt vid 6 månader när han fick det.
Eller så kan han redan förstå själv och visa att nu är allting inte bra.
Han somnade nästan i famnen och var helt dåsig. Efter tre minuter sov han i sängen.
Min lilla älskling. Mitt mammahjärta gråter. Men som tur är han duktig och vi hoppas redan på en bättre morgondag.
Nåmen stakin! Hoppas det går över fort-det brukar det ju göra som tur.
SvaraRadera