Att sluta

Hur känns det lite tomt inuti när man slutar amma. Hade inte tänkt amma längre än 1 år och det är ju inte många veckor tills vår son fyller ett. Det bästa är att han själv lämnat bort amningen och allt är på hans villkor och nu i slutet har jag ammat en gång i dagen, så inte så mycket. Men det känns lite tomt på något sätt.

Här lite hur amningen fungerat för oss.

I början fungerade amningen fint för oss, lite problem med greppet och ena bröstet men där kom bröstgummina att lite hjälpa oss. På sjukhuset hade jag lite otur ibörjan för bad om hjälp med amningen och mitt svar var "att inte där någon hemma och hjälper heller". Om jag skulle ha haft extra energi så skulle jag garanterat ha rytit till, men bet ihop och tänkte att nu är det konstigt att man inte får hjälp.

Efter att Elliot var en dag gammal och en annan sköterska kom in och tyckte nu skall det ammas sa hon att du behöver nog gummin för de ser ut att du har så sjukt. Hade ju inte ens ammat flera gånger och hade inte så sjukt, men tog imot dem och det fungerade.
Men det var svårt efter ett par veckor att bli av med dem, som tur gick det bra sist och slutligen. Skulle jag nu välja så skulle jag inte bara direkt ta bröstgummina utan prova lite flera gånger utan.

Min mjölk steg efter första dagen och jag hade så ont. Det var värre än själva förlossningen enligt mig. Hade värsta Dolly Partons. Hujedamej så ont det tog. Skulle jag ha fattat skulle jag haft bröstpumpen med och pumpat lite bort.
Men det blev bättre efter ett par dagar.

När Elliot var sina 3 veckor och 6 veckor hade han tydliga tankperioder. Men han åt inte längre än 10-20 min ibland lite längre.
Han var lätt gällande amningen. Tacksam så att säga, det var lätt att förstå sig på vad han ville.

Men sen när han var lite äldre och började tissvägra var det inte lätt. Bet ihop och ville sluta amma. Gick med honom runt samtidigt han åt och vi kämpade i två repriser med detta. Det är en orsak varför jag ammat så länge när vi äntligen hade det så smärtfritt, det var lätt att amma.
Men nog hade vi kämpat också.

Är tacksam för det stöd man fått just vid vissa perioder av amningen när det var som svårast, det var värt besväret kan jag säga. Skulle säkert ha gett upp ifall Elliot tagit flaska, men nu kan jag med gott samvete sluta när jag vet att han dricker fint mjölk från muggen.