Vi har regler hemma hos oss. Vi har även som små haft regler. Även om man då tyckte att mamma var dum så förstår man ju nog varför det måste finns regler.
Vi har samma tankar gällande regler med min man. Elliot skall få prova och lära sig av sina misstag, men vissa saker är förbjudna direkt. Sådana som han tex. kan stöta sig med och det kan gå riktigt illa.
Vi har nämligen haft denna diskussion på tapeten med grannarna. De som bor ovanför oss springer inomhus och de hörs ganska mycket duns till oss. På dagen tål man en del men på morgonen när det börjar ibland 5.40, så not so fun anymore.
Men ena grannen klagar på att någon bankar till att deras och andra grannens ungar springer. Har inte destu mer lagt märke för det där springande tar nog över alla ljud.
Nå, de kom på tapeten förra veckan när de kom och fråga om vi hör bankande, svarade ibland men mera spring.
Sa föriktigt att det stör oss på morgonen. Ingen reaktionen annat än "leikki kuuluu lapselle" ööh, jåå det försår vi ju nog. Men att det måste springas direkt på morgonen.
Eller överlag springas inomhus? Bor man i ett egnahems hus är det ju okej, men skulle inte kunna tänka mig att vi skulle störa våra nedre grannar med spring. Vi är ju inga änglar vi heller och kan garantera att Elliot har ljud och höga sådana när han leker, men inte behöver han ju heller banka i golvet med någon leksak så att det garanterat hörs och stör någon.
Vi har ganska många grannmammor här och talade sedan med en av dem som vi har haft mest kontakt med och hon sa att den ena mamma hade sagt att vi låter våra barn göra vad de vill, vill de springa så gör de det.
Okej, morjens lycka till tänkte jag bara. "vapaakasvatus" så att säga på finska. Barn som inte har regler. Nå som tur får man välja hur man själv vill uppfostra sitt eget barn.
Edit: dagens Supernanny program var ganska så bra vad som händer när inte barn har regler.
Våra barn som är uppvuxna i egnahemshus på landet skulle nog inte passa i höghus hör jag. Vi har strikta regler för barnen, främst då det gäller respekt/hänsyn till andra barn och vuxna men aktiviteten och rörligheten här hemma sker nog under rätt fria former för att jag tycker det är viktigt att våga pröva klättra, kliva, springa, hoppa och så vidare och på så sätt lära känna sin kropp i förhållande till omgivningen. Som du skrev också så lär man ju sej genom försök och misstag. Skulle vi däremot bo i höghus, radhus eller parhus där man skulle ha grannar att ta hänsyn till skulle situationen såklart vara helt annorlunda. Jag kan mycket väl förstå att grannarnas oljud stör er, det är ju lite respektlöst från deras sida framför allt om det sker så tidigt på morgonen. Skön väckning.
SvaraRaderaSen om skorna som du skrev om tidigare; här har vi haft Kavat skor som första par skor. Stadiga i hälen, lite högre i vristen och ordentliga remmar/tarror att spänna fast. Och grymt enkla att sätta på!
Jag tänkere ganska långt som Sofi. Vi har mycker regler och gränser hemma för pojkarna, främst gällande hänsyn, artighet, matvanor, sov-vanor, ordning osv. men den fysiska aktiviteten vill vi inte begränsa, snarare uppmuntra. Hos oss får man springa, hoppa, klättra och till och med kasta boll (försiktigt) Men ja förstår att man måste ta grannarna i beaktande i ett höghus. Skulle inte själv heller villa bli väckt av grannarnas springande ungar.
SvaraRaderaÖverlag tycker jag att vi vuxna borde fundera över hur vi bemöter barns som rör på sig. Barn har en naturlig gläde i att röra på sig, som vi vuxna ganska snabbt lyckas döda. Allt för ofta hör man; spring int, sitt stilla, hoppa int, klättra int där.. Ibland kanske på sin plats, men allt som oftast onödigt. På dagis är regel nummer ett: spring inte inne! Jo jag förstår, de sku inte bli något om alla skulle springa inne, men vi vuxna gör det som den värsta synden :) Och för barnet käns det bara naturligt att ta några springsteg. Rasmus kom från dagis hem som 3 år och berättade skamset att han hade hamnat sitta på straffbänken för första gången. Jag tänkte gänast bli arg på honom, men då han sade att de var för att han springit inne tyckte jag mera att de var lite komiskt.
Med snart 7 år av barn, kan jag också säga att de aldrig ännu skett någon olycka med värre följder än blåmärken hos oss. Vi har däremot bekanta som är noga med att inte springa och klättra. De har haft tänder av, båda pojkarna sydda i huvudet ett par gånger och en arm bruten. Jag tror allså att de barn som får röra sig fritt klarar av det mycket bättre. De som inte är vana vid det stöter sig direkt.
Nå, de blev ett ganska långt svar, men ämnet väcker så mycke tankat. Uppfostran är inte så lätt, och varje familj gör på sitt sätt.
Roligt att höra att nån tänker i samma banor! Vardagen kretsar ju kring regler och rutiner men att begränsa nåt som är så naturligt för barnen som att röra sej fritt känns helt enkelt fel. Vi har tagit bort benen av vår dubbelsäng och den fungerar som studsmatta, köksstolarna skuffas över golven och blir till tunnlar att krypa genom, över och på, soffkuddarna flyger och vardagsrummet blir till gud vet vad men det gööör inget. Så länge det sker under uppsikt och ingen far illa! Här har varkendera barn ådragit sej mer än blåmärken heller. Visst borde vuxna tänka genom hur man bemöter barnen, inte bara då det gäller rörlighet utan mycket annat också. Svåra, men intressanta saker.
SvaraRaderaVad roligt att detta ämne väcker tankar.
SvaraRaderaOch jag tycker långt som ni, men säkert som "höghusbarn" har vi haft strikta regler med att inte få göra saker och ting inomhus men däremot gjort sådant sedan ute. Med tanke just på grannar.
Men som sagt är ju regler det viktigaste för barnen just att lära sig respekt mm.