Funderar mycket på hur vi har gjort rätt och även fel med vår pojke. Hur man skulle göra annorlunda om man gjorde allt på nytt.
Hur man växer som förälder under ett år.
Hur fint det känns när man märker att man lyckats med något.
Hur vi har lyckats under detta år med att få fina rutiner, bra balans i vardagen med dagsvilor och nätterna som är bra.
Hur duktigt han äter både hemlagad mat och även burkmat.
Hur han lärt sig att högtalarna är så så, och visar med handen så så. Förståss gör han bus dagligen, men vissa saker låter han redan vara.
Han kan fråga kan jag få och visa detta. Har redan några gånger visat att han vill gå på pottan.
Många saker han är duktig på men många saker är ju även sådana som vi inte ännu gjort, som många andra gjort med barn i samma ålder. Men har mera tänkt att vi tar det i egen takt.
Men jag funderar mycket på det varför det ibland känns så att det man gjort och gör inte är tillräckligt. Vi gör just på det sättet vi vill, vi kör vårt eget race. Men ibland känns det som det inte är tillräckligt.
Frågar mycket råd av väninnor och hur de gjort, detta är ett enormt stöd och guldvärt för att klara vardagen, men känslan som kryper fram när man ibland känner sig som en dålig mamma är inte trevlig alls. Även om man vet att så inte är fallet.
Är det pressen från omgivningen som gör att det känns så eller är det man själv som ställer för höga krav. Anser själv lite både och men va tycker ni?
Skrev även detta inlägg tidigare och denna text speglar sig tillbaka lite till inlägget. Hur man då man får en kommentar kan takla det och kanske nu under detta år vuxit som person mycket och kankse inte reagerar så starkt. Men ibland är det mycket svårt och känns ledsamt då en kommentar kan få en att känna sig dålig som mamma.
Men alla barn är ju olika och lär sig saker i olika takt. Därför ska man nog inte jämföra med hur andra gör för det toimar inte på samma sätt i alla familjer. Fast det är ju svårt att låta bli.
SvaraRaderaElliot är ju hurja duktig och kan massor! Säkert kan han saker som många i hans ålder inte kan. Och tvärtom. Jag tycker ni lyckats med en massa bra.
Jag tycker du är en fantastiskt bra mamma och Elliot är såå duktig så! Alla barn är olika, liksom alla mammor med. Dumma kommentarer är så onödiga, man måste bara låta dem rinna av och inte ta åt sig, även om det inte alltid är det lättaste.
SvaraRaderaTack snälla, jag vet ju nog att vi lyckats med en massa och många saker som man säkert skulle göra olika om man gjorde det pånytt.
SvaraRaderaMen som jag skrev så är det svårt att låta dumma kommentarer bara vara och inte lägga så stor notis på dem, men kanske jag lär mig med tiden. :)
Jag tycker också att Elliot är jätte duktig ocgh det verkar som om ni gör mycket tillsammans. Jag tycket att de bara blir svårare ju äldre barnena blir. Överlag är dett en jätte stor press som ställs på föräldrarna.
SvaraRaderaJag tycket att det ibland känns omöjligt att leva upp til alla krav. Det är mycket man hinner och vill göra, men det är omöjligt att göra allt. Vi skidar inte slalom och pojkarna har alltså aldrig varit i slalombacken som nästan alla andra ungar har. Det är bara något vi får leva med fastän många tycker att det är konstigt.
De är ju inte så konstigt att både vuxna och barn känner sig utmattade av alla måsten. Det går helt enkelt inte ihop att jobba heltid, låta barnena ha mångsidiga hobbyn, göra saker tillsammans, ha tid för att bara vara, sköta hemmet och laga mångsidig början. Eller kanske det går, men det blir lätt stress.
Det är nog bäst att lära sig att inte ta åt sig dumma kommentarer. Var och en måst prioricera vad familjen vill. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att barnet har många vuxna i sin omgivnig som lär dem olika saker. Alla har lite olika roller; pappa kan man busa med, farmor för pojkarna till skogen och på teater, morfar lär pojkarna att jobba på gården och med bilar, momi bakar med dem osv. man behöver inte själv lära banen allt :)
Du har så rätt:) jätte bra skrivet :)
Radera