Idag blev det ett utepass. Sprang på grusvägarna gick på asfalten. Har aldrig varit en typ som springer ute på länk. En rask promenad är mera min grej. Men efter att jag nu gått på gym och konditionen blivit bättre märkte jag att det var riktigt roligt att springa i intervaller.
Ännu tycker jag att mina skor inte lämpar sig för spring, har egna skoinlägg men tycker oberoende att det efter en stund belastas fel. Får ont i senan på foten, inte bra precis. Men för promenad funkar de nog. Konstigt.
Hemma gjorde jag ännu plankan, bad min man ta bild på mig. Blev lite chockad över de första bilderna var jag såg hur fel jag gjorde. Min övre kropp "hängde" på armarna. Rättade felet och tog en ny bild.
Det svåraste enligt mig är när man tränar ensam är att man inte ser hur man eventuellt gör fel.
Det hör ju till mitt yrke att se till att övningen görs rätt och är ganska bra på att rätta till andra och visa hur man skall göra övningar. Men är lite chockad över att jag gjorde själv så fel.
Här ser ni skillnaden. 
Nu blir det att fixa sig för kalas, rättare sagt 2-års kalas i Sibbo på agendan.
Ja, det är skrämmande hur lätt det är att göra fel. Jag försöker göra vissa övningar framför spegel (eller t.ex. en reflekterande TV) för att se hur det ser ut. Men att fota är inte heller någon dum idé!
SvaraRaderaFaktiskt skrämmande när man tror sig göra rätt, men mest tänker jag just på att viasr jag fel åt kunderna :P hups!
Radera