Fick höra av vår granne att deras pojk fick inte en sked i munnen före han va 10 mån, då hade vi just börjat med lite fast föda. Okej fine, tänkte jag, pojken i den familjen har fått fingermat och mjölk och det har fungerat för er. Vi gör på vårt sätt! Men hennes kommentar var mera dömande, hon sa " vauvat eivät tarvitse muuta kun äidinmaitoa ja sitten maistiaisia." (babyn behöver inget annat än bröstmjölk och fingermat)
Tänkte för mig själv att just så. Och de säger ju samma på rådgivningen- amma tills barnet är 6 mån. Vi hade en annan rådgivnings"tant" på sommaren och hon tyckte tydligen att man skulle amma till 6 mån, endast! Och i samma mening sa hon att en 6 månader gammal baby inte behöver mat på natten. Men det går ju inte ihop, om inte babyn får fast föda på dagen ätes det ju på natten. Läste att när babyn får tillräckligt många varmrätter så klarar de sig utan mjölk på natten.
Men alltså min point, har så lust att sluta med detta ammandet. Kämpar imot ett barn som inte helt tydligt vill ha mera bröstet. Han nog tar det före dagssömnarna och till kvällen och på natten men funderar ju om det räcker med det. Räknar att det skulle bli 4-5 amningar per dag. Plus då varm mat och mellanmål. Men vårt problem är flaskan han inte vill ha. Ganska bra går det med pipmuggen, men inga stora mängder.
Är så irriterad med att amma, och jag märker att Elliot också inte längre tycker det är så hiphejs.
Hu gör ni eller har gjort?
Måste sätta denna passande bild!
Ja, det här men amning verkar minsann vara en känslig fråga. Jag har försökt ha en avslappnad inställning ända från början och amma så länge som det fungerar och känns bra. Sen i nåt skede så tänkte jag att jag nu skulle försöka amma till största delen till halvåret och sedan delamma fram till året enligt rekommendationerna (eller rekommendationen är väl egentligen att helamma fram till 6 mån)om det funkar. Ett tag var jag nog nästan fem före att ge upp ammandet dock då det bara var skrik och bröstvägran mest hela tiden. Men eftersom A då var kring 4mån så ville jag pröva kämpa lite och se om det sku gå över, och det gjorde det. Plötsligt så då liksom bara rullade det på igen och den senaste månaden har det plötsligt fungerat otroligt smidigt vilket igen gjort att jag helt bra kan tänka mig att fortsätta ett bra tag till. Men en till period av skrik och vägran skulle jag nog inte börja försöka kämpa igenom mera för det är ju så otroligt tungt och jag själv blev helt slut av det.
SvaraRaderaNu har jag dock kämpat med förbannad mjölkstockning i en dryg vecka så det krånglar ju sen igen till det hela men pga det ska jag nog inte sluta.
Nu har jag iallafall den inställningen att jag ammar så länge som det känns bra och fungerar, om det sen är ett par veckor till eller ett halvår får vi se.
Jag tycker att man ska lyssna på sig själv och barnet. Känner man att man vill sluta så ska man göra det, inte fortsätta med tvång för att nån annan säger att du "borde". Om det känns som att amningen tar för mycket energi och att det bara är en kamp mest hela tiden så tror jag att alla mår bäst av att hitta en annan lösning. Man är inte en sämre mamma för att man slutar amma (eller inte ammar överhuvudtaget!) tidigare än det som rekommenderas. Tvärtom så gör man ju det som känns bäst på basen av den egna situationen vilket gör att alla i familjen mår så bra som möjligt.
Vi hade tur då amningen kom igång bra och Alva var 3 månader före vi började ge ersättning ibland. Där hade vi också tur, hon drack fint ur flaskan redan som helt liten.
SvaraRaderaVid 4 mån började hon få mat vid sidan om mjölk och vid 5 mån slutade jag amma helt om nätterna för att vi sov så sjukt dåligt. Förstås påverkade det amningen negativt och vid 6 månaders ålder ville hon bara ammas på morgonen och så inte alls mera. Så för oss blev det ett naturligt stop med amningen på det sättet att Alva själv slutade så småningom men visst är jag medveten om att det beror på att jag slutade amma om nätterna.
Ibland tänker jag att det är jätte synd men sen intalar jag mig själv att vi som familj gjorde ett beslut för familjens bästa, vi behövde sömnen. Så i den här frågan råder jag att lita på sig själv och göra det som känns rätt för er. Ingen annan (inte ens på rådgivningen) kan veta vad som passar just er bäst. Det är klart att bröstmjölk är bra för bebisar men man kan ju inte göra annat än sitt bästa. Det skall nog räcka!
Jag har älskat och hatat amningen om vart annat. Först hatade jag det för det tog sjukt som fan, sedan gillade jag det för det gick så behändigt, sedan bröjade det gnällas och kinkas för att sedan börja löpa på igen. Jag ville amma så mycket som möjligt, men vid fyra började vi med smakprov då det var rekommenderat från bb då vår dotter var så liten vid födseln. Jag hade ändå planer på att amma på sidan om tills hon var runt 9 månader, men nu är hon dryga sex månader och jag ammar väl ett par gånger om dagen för min mjölk började plötsligt sina för ett par veckor sedan. Harmar, men vad kan jag göra? Som tur är tar flickan fint flaskan. En liten tröst alltid.
SvaraRaderaAtt amma är roligt då de fungerar men frusterande då de inte gör de. Ja tycker med att det alla gånger blivit krångligt då de börjat få fast mat och röra på sig. De har helt enkelt int varit intresserade mera. Med William kämpade ja en månad så att han skrek varje gång förutom på morgonen. Sen ville han int äta på morgonen mera och ja slutade när han just fyllde 7mån. Då va vi båda mycket nöjdare :) Han har häller aldrig ätit tuttflaska, bara tupperwares pip mugg (som jag tycker är den bästa) Det har varit bra, för han lärde sig snabbt att äta själv :)
SvaraRaderaVårt barn är ett par månader yngre en ert och växer så det knakar med enbart bröstmjölk, så jag kan inte uttala mig om hur annan kost inverkar på ammandet.
SvaraRaderaJag har märkt att ifall typen bara krånglar och inte börjar äta då jag ska amma honom även om han helt klart är hungrig, är det ett tecken på att han behöver på toaletten. Efter att han fått kisi på toaletten börjar han äta riktigt bra. Bara en erfarenhet som kanske hjälper någon annan.
Vi har också haft tur då amningen kommit jättebra igång båda gångerna och inte haft desto större problem, typ bara några rintaraivare. M helammade jag till 5 mån ålder då vi gav lite fingermat åt henne och vid 5,5 mån ålder måste vi börja mata henne fast föda p.g.a rådgivningstanten (som jag skrev tidigare). Hon var 6-7 mån då hon flyttade till eget rum men ifall jag kommer rätt ihåg ammade jag ännu då om nätterna. Med henne slutade ammandet jätte smärtfritt och naturligt, eller ja inte smärtfritt för hon bet så jäkla mycket. Och hon slutade aldrig med det så först minskade ammandet så att nattammandet blev bort och sedan några amningar om dagen och till slut ammade jag bara morgon och kväll och så slutade det helt och hållet. Men det blev ingen avvänjning utan det slutade liksom naturligt vid 9-10 mån ålder.
SvaraRaderaO helammade jag 6 mån och har aldrig tyckt att det skulle ha varit jobbigt någondera gångerna, men det är ju så olika för alla. M åt ersättning från flaska vid behov men O har vägrat dricka något ur flaska, pipmugg och mugg. Nu börjar det vara ganska jobbigt när jag inte kan vara ifrån honom några längre stunder. Och med honom har nog fasta födan inte hjälpt till sömnen heller. Han sover väldigt dåligt och vaknar ofta om nätterna, äter 1-2 gånger. Han bits som tur inte, har bitit ordentligt bara 1 gång och lite försökt några gånger. Han är nog en riktig mammis, vet inte hur vi ska få honom avvänjd från ammandet. Jag skulle inte villa amma längre än 1 år typ, så nu borde vi säkert börja öva... :)
Jag har aldrig fattat what the fuzz is all about med ammandet, varför det ska göras så stor grej av det liksom. Alla mammor är ju olika och alla barn är olika så det kan ju vara alldeles olika med en mammas två olika barn, så varför inte i olika familjer då. Jag tycker inte att man kan säga vad som är rätt och fel, alla gör så som det känns bäst. För mamman, barnet och familjen.
Tack för era kommentarer, roligt att läsa om hur andra har det. Jag tror vi har hittat en gylleneväg för Elliot gällande ammandet och att han dricker mera. Och nu har det gått ganka bra att amma igen, skönt.
SvaraRadera