Vi har en skrikhals på kvällarna nuförtiden. Elliot har alltid varit den snällaste och sällan gråtit, speciellt inte över det minsta lilla.
Vi hade, obs! Hade! fina nattningsrutiner med kvällsgröt, tvätt lugnstund i soffa och lite amning på. Sedan la man Elliot i sängen och han kunde somna genast eller sedan lite protestera men lugnade sig snabbt och kunde varva ner själv.
Vi följer samma mönster ännu, men han bara skriker och skriker då man lägger honom och går ut ur rummet. Han har helt tydligt någon fas var han tror han blir övergiven eller något annat. Det är på sätt och vis hemskt, speciellt när man inte vill låta honom skrika sitt hysteriska gråt men inte göra sig själv en björntjänst.
Månne han snabbt kommer över sin period av att "mamma lämnar mig så fort hon går mot dörren".
Puust. Nu skall jag även sova så hoppas vi på en bra natt. Iaf har de tidigare nätterna varit ok, fast nattandet tar lite tid.
Ojnej :( Vi har haft lite likadant här ett tag. Agnes har börjat gråta så fort jag gått utom synhåll, vill helst att jag ska hålla en hand på henne och finnas nära så att hon kan se mig hela tiden. Tidigare kunde hon ju somna på egen hand rätt bra. Nu har det dock börjat gå över lite tycker jag och hon somnade tex lugnt, på egen hand igår.
SvaraRaderaHoppas det är en snabbt övergående fas för er också!